Shit också, fortfarande bryr sig ingen om vad jag skriver!
Besviken Rosen
tisdag 24 mars 2009
fredag 6 mars 2009
Hej Finn! Måste skriva det här
Jag hade tänkt lägga allt bloggande i malpåse då jag inte vet hur jag ska få läsare, inbillar mig att det är lite roligare att skriva då. Men du kan jag inte låta bli att skriva det här. Jag skriver det här till min gode vän Finn.
Hej Finn! Jag skriver det här i bloggen istället för att skicka ett mejl, då kanske du läser det här och min lycka är gjord. Hur har du det? Är du prefekt fortfarande? Är du i god vigör fortfarande? Själv är jag det!? Hoppas jag iaf. Vi har genomgått en tuff och jobbig flytt till Nynäshamn. Här ska vi nu bo tills vi dör, jag menar tills vidare i alla fall. Igår kom soffan efter nio veckors väntan och vi blev besvikna! Men nu finns ingen återvändo, vi får vänja oss. Annars är huset helt nybyggt och det mesta är vi nöjda med, nära till havet är det också.
Men du till storyn. Igår var jag redan ute och stavgick klockan tio. Efter cirka tjugo minuter kom jag ikapp en grupp förskolebarn. Två småkottar gick långt efter de andra och fröken manade på dem hela tiden. Jag lättade på pannbandet som gick över öronen så att jag skulle höra vad de sade, men det var ändå svårt. Fröken väntade in pojkarna och mig och jag började så smått prata med henne. Hon berättade då att de var på väg till biblioteket för att barnen skulle delta i sagostunden där. Jag lyckades hålla god min.
Men herregud ändå! Jag drog mig till minnes att på min tid på 80-talet, så fick vi reklam från kommundelsbiblioteket att vi var välkomna med barnen till sagostund! Det blev diskussion i personalgruppen och min mening var ju att för det första så skulle de läsa ur en faktabok och det är väl ingen saga, för det andra har vi så många sagostunder här i förskolan så vi behöver inte springa ner till biblioteket för det. När vi behöver låna böcker, då går vi dit med barnen och gör det, men då orkar de inte lyssna till någon saga. Min linje vann och jag gick ner till biblioteket och förklarade att de inte skulle ödsla några reklamblad på oss, för vi har redan så smånga sagostunder.
Sedan nämnde jag att jag också arbetat med barn och att jag utbildade mig i slutet på 70-talet och att jag arbetat som lärarutbildare vid Högskolan Dalarna.
Och sedan frågade jag om hon sett programmet Nanny i TV och om de hade någon time out, lugna stolen eller vad de nu kallade det. Neeej då sa hon, vi har inga problem med barnen, det är väl mest föräldrarna i så fall! Och samtalet avslutades med det, jag kände att det inte gick att gå vidare, dessutom var vi nästan framme vid vägskälet där jag skulle gå åt ett annat håll, så vi skildes.
Men herregud ändå! Förskolläraren är 31 år sade hon och utbildade sig för "länge sedan" som hon sa. Men hon antydde inte tillstymmelse till analys över Nannyproblemet inte heller vad problemen med föräldrarna var, det hade annars varit intressant att få höra lite om det.
Min slutsats blev. Den pedagogiskt nivå är lägre och sämre än den vi hade på min tid när jag själv arbetade i barngrupp. Det har också många studenter sagt när kvalitet kommit på tal i olika seminarier, nämligen att det är som på sjuttiotalet, som de läst om.
Nu vill Björklund också ha treårig utbildning till förskollärare medan de som läser övriga inriktningar studerar fyra år! Fy för den lede! Hoppas ni svarar på remissen och verkligen tar upp det här också. Fitidspedagogerna räknas som lärare i skolan och deras utbildning är på fyra år. Så förskollärarna ska liksom stigmatiseras som de som befinner sig på den lägsta trappstegen och det räcker med tillsyn. Det är ju vad den där leda figuren säger.
Annars är jag och två kollegor på gång med att skriva en barnbok. Jag håller också på med den andra boken du vet och har fått ihop ett tjugotal sidor. Jag tror det blir en bra bok! Sedan skulle jag vilja börja med pedagogisk planering, skanske är jag där i samband med din pensionering!! Då får du tid för lite sådant här. Men annars tycker jag att jag har mer att göra nu än när jag arbetade heltid, och tiden rinner iväg fortare, det är ju helg jämt! Kul om du läser det här och ger mig respons.
Upprörd Rosen
Hej Finn! Jag skriver det här i bloggen istället för att skicka ett mejl, då kanske du läser det här och min lycka är gjord. Hur har du det? Är du prefekt fortfarande? Är du i god vigör fortfarande? Själv är jag det!? Hoppas jag iaf. Vi har genomgått en tuff och jobbig flytt till Nynäshamn. Här ska vi nu bo tills vi dör, jag menar tills vidare i alla fall. Igår kom soffan efter nio veckors väntan och vi blev besvikna! Men nu finns ingen återvändo, vi får vänja oss. Annars är huset helt nybyggt och det mesta är vi nöjda med, nära till havet är det också.
Men du till storyn. Igår var jag redan ute och stavgick klockan tio. Efter cirka tjugo minuter kom jag ikapp en grupp förskolebarn. Två småkottar gick långt efter de andra och fröken manade på dem hela tiden. Jag lättade på pannbandet som gick över öronen så att jag skulle höra vad de sade, men det var ändå svårt. Fröken väntade in pojkarna och mig och jag började så smått prata med henne. Hon berättade då att de var på väg till biblioteket för att barnen skulle delta i sagostunden där. Jag lyckades hålla god min.
Men herregud ändå! Jag drog mig till minnes att på min tid på 80-talet, så fick vi reklam från kommundelsbiblioteket att vi var välkomna med barnen till sagostund! Det blev diskussion i personalgruppen och min mening var ju att för det första så skulle de läsa ur en faktabok och det är väl ingen saga, för det andra har vi så många sagostunder här i förskolan så vi behöver inte springa ner till biblioteket för det. När vi behöver låna böcker, då går vi dit med barnen och gör det, men då orkar de inte lyssna till någon saga. Min linje vann och jag gick ner till biblioteket och förklarade att de inte skulle ödsla några reklamblad på oss, för vi har redan så smånga sagostunder.
Sedan nämnde jag att jag också arbetat med barn och att jag utbildade mig i slutet på 70-talet och att jag arbetat som lärarutbildare vid Högskolan Dalarna.
Och sedan frågade jag om hon sett programmet Nanny i TV och om de hade någon time out, lugna stolen eller vad de nu kallade det. Neeej då sa hon, vi har inga problem med barnen, det är väl mest föräldrarna i så fall! Och samtalet avslutades med det, jag kände att det inte gick att gå vidare, dessutom var vi nästan framme vid vägskälet där jag skulle gå åt ett annat håll, så vi skildes.
Men herregud ändå! Förskolläraren är 31 år sade hon och utbildade sig för "länge sedan" som hon sa. Men hon antydde inte tillstymmelse till analys över Nannyproblemet inte heller vad problemen med föräldrarna var, det hade annars varit intressant att få höra lite om det.
Min slutsats blev. Den pedagogiskt nivå är lägre och sämre än den vi hade på min tid när jag själv arbetade i barngrupp. Det har också många studenter sagt när kvalitet kommit på tal i olika seminarier, nämligen att det är som på sjuttiotalet, som de läst om.
Nu vill Björklund också ha treårig utbildning till förskollärare medan de som läser övriga inriktningar studerar fyra år! Fy för den lede! Hoppas ni svarar på remissen och verkligen tar upp det här också. Fitidspedagogerna räknas som lärare i skolan och deras utbildning är på fyra år. Så förskollärarna ska liksom stigmatiseras som de som befinner sig på den lägsta trappstegen och det räcker med tillsyn. Det är ju vad den där leda figuren säger.
Annars är jag och två kollegor på gång med att skriva en barnbok. Jag håller också på med den andra boken du vet och har fått ihop ett tjugotal sidor. Jag tror det blir en bra bok! Sedan skulle jag vilja börja med pedagogisk planering, skanske är jag där i samband med din pensionering!! Då får du tid för lite sådant här. Men annars tycker jag att jag har mer att göra nu än när jag arbetade heltid, och tiden rinner iväg fortare, det är ju helg jämt! Kul om du läser det här och ger mig respons.
Upprörd Rosen
måndag 2 mars 2009
Malpåse
Eftersom ingen läser vad jag skriver så lägger jag mina två bloggar i malpåse ett tag, men har planer på att återkomma.
Rosen
Rosen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)