Denna artikel skrev jag före valet och skickade till olika tidningar.
På söndag, 19 september 2010, avgörs vilka grupper som får det sämre eller bättre under de kommande åren. Moderaterna klarar inte längre av att driva sin konservativa politik utan stjäl arbetarrörelsens idéer. De tar till ojusta metoder och kallar sig för ett arbetarparti. Det är ideologisk stöld. De pratar bara om den yttre rocken. Låt dem inte lura dig, deras tal är bara ett sätt att få din röst.
Lars Sjöblom, tidigare moderatpolitiker i Norrtälje berättade i Aftonbladet att han fastnade för moderaterna för att ”det lät som att de både värnade friheten och välfärden”. Han insåg senare att de nuvarande sjukreglernas tillkomst är baserade på enbart pengar och inte på att det är en människa som är sjuk. När det kommer till skarpt läge har moderater en kylig och utstötande attityd. Moderaternas ideologi är penningen. Under rocken finns bara pengar. Lars Sjöblom har nu lämnat moderaterna.
Reinfeldt, Bildt, Borg och andra som har de bästa förutsättningar i livet låtsas vara på din sida och ger dig lite mer i plånboken genom att sänka skatten, pengar som sedan går till äkta moderat politik, som att minska den offentliga sektorn, med färre lärare i skolan och mer mobbning som följd. Det är pengar som vi inte ser röken av, de ligger i tryggt förvar i skatteparadis där ägarna inte behöver betala skatt. En politik som inte gynnar dig och mig utan deras egna grupper. De har lärt sig att tala så det låter bra.
De största ägarna inom den privatiserade sjukvården har plockat ut minst 350 miljoner i vinst inom sjukvården av stockholmarnas skatter. Lägg också till vinster inom förskola och skola. Om de borgerliga vinner valet privatiserar de resten av all sjukvård som går. Därför är det här valet ett ödesval. Vi får aldrig tillbaka vår trygghet och välfärd igen.
Detta samtidigt som gamla dör i sina lägenheter på grund av brist på personal för att skattemedlen minskats och nyanställningar inte gjorts i tillräcklig omfattning.
Detta samtidigt som barnfattigdomen ökar – i Sverige. Det är svårt att tro. Enligt majblomman fick 23.000 barn med konstaterat synfel avstå från glasögon för att föräldrarna inte hade råd. Ensamstående mammor har många gånger heller inte råd att hämta ut receptutskriven medicin till sina sjuka barn. Det är också svårt att tro att sådant kan hända – i Sverige.
När det talas om valfrihet inom sjukvård, så tänker sig inte borgarna att ett alternativ också är kommunal eller landstingsdriven vårdcentral. I Nynäshamn till exempel finns inte något sådant alternativ. Människor där vill också kunna välja.
Den borgerliga propagandan måste genomskådas. De rödgröna har aldrig ansett att det inte ska löna sig att arbeta, att sjuka ska förtidspensioneras på löpande band som det sägs i debatten, att pensionärer ska få dålig mat i plastlådor och så vidare. Allt förändras så även politiken.
Socialdemokraterna började diskussionen om de sjukas situation, borgarna vann förra valet och genomförde sin hårda sjukpolitik. Hade socialdemokraterna vunnit valet förra gången så hade förändringar gjorts i de flesta system med den skillnaden att den enskilda människans trygghet hade varit en utgångspunkt. I ett solidariskt samhälle finns alltid möjlighet till bidrag när så är nödvändigt, människor i ett solidariskt samhälle lämnas aldrig ensamma.
Du som är osäker och inte vet hur du ska rösta, tänk för en gångs skull på dig själv, dina närmaste och alla de som drabbats hårt i det känslomässigt kyliga Sverige. Lyssna till innehållet i vad de rödgröna partiledarna säger och du ska se att valet är enkelt – rösta för riktig välfärd, rösta ideologiskt – rösta rödgrönt. Källor SCB och ETC.
Rosen
nu medlem i Tankesmedjan Nynäshamn
söndag 3 oktober 2010
torsdag 12 augusti 2010
Varför är jag rödgrön?
Varför kan jag aldrig rösta på ett borgerligt parti? Det finns många skäl, men fyra viktiga skäl för närvarande är avgörande. 1) Skattesänkningar för rika leder till ökade klyftor och privatiseringar leder till vinster 2) Försämringar i sjukförsäkringen. 3) 25:4 regeln, som de borgerliga nu tar bort. 4) Moderaternas ideologiska stöld.
På söndag avgörs vilka grupper som får det sämre eller bättre under de kommande åren. Moderaterna klarar inte längre av att driva sin konservativa politik utan stjäl arbetarrörelsens idéer och klär sig i arbetarrörelsens språkdräkt. De tar till ojusta metoder och kallar sig för ett arbetarparti. Det är ideologisk stöld. De pratar bara om den yttre rocken. Låt dem inte lura dig, deras tal är bara ett sätt att få din röst.
Lars Sjöblom, tidigare moderatpolitiker i Norrtälje berättade i Aftonbladet att han fastnade för moderaterna för att ”det lät som att de både värnade friheten och välfärden”. Han insåg senare att de nuvarande sjukreglernas tillkomst är baserade på enbart pengar och inte på att det är en människa som är sjuk. När det kommer till skarpt läge har moderater en kylig och utstötande attityd. Moderaternas ideologi är penningen. Under rocken finns bara pengar. Lars Sjöblom har nu lämnat moderaterna.
1) Reinfeldt, Bildt, Borg och andra som har de bästa förutsättningar i livet låtsas vara på din sida och ger dig lite mer i plånboken genom att sänka skatten, pengar som sedan går till äkta moderat politik, som att minska den offentliga sektorn, med färre lärare i skolan och mer mobbning som följd. Det är pengar som vi inte ser röken av, de ligger i tryggt förvar i skatteparadis där ägarna inte behöver betala skatt. En politik som inte gynnar dig och mig utan deras egna grupper. De har lärt sig att tala så det låter bra. De största ägarna inom den privatiserade sjukvården har plockat ut minst 350 miljoner i vinst inom sjukvården av stockholmarnas skatter. Lägg också till vinster inom förskola och skola. Om de borgerliga vinner valet privatiserar de resten av all sjukvård som går. Därför är det här valet ett ödesval. Vi får aldrig tillbaka vår trygghet och välfärd igen.
Detta samtidigt som gamla dör i sina lägenheter på grund av brist på personal för att skattemedlen minskats och nyanställningar inte gjorts i tillräcklig omfattning.
Detta samtidigt som barnfattigdomen ökar – i Sverige. Det är svårt att tro. Enligt majblomman fick 23.000 barn med konstaterat synfel avstå från glasögon för att föräldrarna inte hade råd. Ensamstående mammor har många gånger heller inte råd att hämta ut receptutskriven medicin till sina sjuka barn. Det är också svårt att tro att sådant kan hända – i Sverige.
När det talas om valfrihet inom sjukvård, så tänker sig inte borgarna att ett alternativ också är kommunal eller landstingsdriven vårdcentral. I Nynäshamn till exempel finns inte något sådant alternativ. Människor där vill också kunna välja.
Den borgerliga propagandan måste genomskådas. De rödgröna har aldrig ansett att det inte ska löna sig att arbeta, att sjuka ska förtidspensioneras på löpande band som det sägs i debatten, att pensionärer ska få dålig mat i plastlådor och så vidare. Allt förändras så även politiken.
2) Socialdemokraterna började diskussionen om de sjukas situation, borgarna vann förra valet och genomförde sin hårda sjukpolitik. Hade socialdemokraterna vunnit valet förra gången så hade förändringar gjorts i de flesta system med den skillnaden att den enskilda människans trygghet hade varit en utgångspunkt. I ett solidariskt samhälle finns alltid möjlighet till bidrag när så är nödvändigt, människor i ett solidariskt samhälle lämnas aldrig ensamma.
Du som är osäker och inte vet hur du ska rösta, tänk för en gångs skull på dig själv, dina närmaste och alla de som drabbats hårt i det känslomässigt kyliga Sverige. Lyssna till innehållet i vad de rödgröna partiledarna säger och du ska se att valet är enkelt – rösta för riktig välfärd, rösta ideologiskt – rösta rödgrönt. (Källor Etc och SCB).
3) Intagningsregeln till universitet, så kallad 25:4 regeln (25 år och arbetat 4 år) togs bort från och med hösten 2010 av liberalernas främsta förespråkare Jan Björklund och Tobias Kranz. Tillsammans med de övriga allianspartierna visar de här sitt rätta ansikte. 25:4 regeln infördes av Socialdemokraterna för att studerande oavsett klasstillhörighet skulle få en chans att studera på universitet. Utan denna regel utesluts många som senare vill söka in till universitet och som klarar universitetskraven mycket väl. Denna regel skapar utanförskap. Det är inte de som nu utesluts från universitetsstudier som främst sänker kvaliteten i högskolan om just det skulle varit ett av skälen till att ni tog bort regeln. Av olika anledningar går duktiga ungdomar ut i arbetslivet efter grundskolan, men upptäcker senare att de vill studera. Det ska inte vara för sent även om vederbörande missade gymnasiet. För egen del hade jag aldrig kunnat skaffa mig den utbildning jag har idag om inte den regeln hade funnits. Det är svårt att förstå varför folkpartiet tagit bort den, ett parti som annars ivrar för frihet. Valfrihet för privatiseringar av hela offentliga sektorn, alla ska kunna välja fritt hörs nästan varje dag från allianshåll. Valfrihet är honnörsordet. Men det stämmer bara när det gynnar dem själva.
4) Moderaternas benämning om sig själva som ett arbetarparti är ideologisk stöld. Inte ens termen, jobbparti har de levt upp till, trots att de ovabrutet talar om jobb, jobb, jobb. Moderaterna har ingen grund för att kalla sig ett arbetarparti. Det är skamligt att de talar om sig som ett sådant. Ingen av dem har väl behövt kämpa för fackliga rättigheter, lön som går att leva på, eller för att få ett arbete. Paketeringen är snygg, fint omslagspapper med krullat glänsande silver- och guldband runtom, men innehållet är girighet. Var skeptisk till vad allianspartierna säger inför valet.
Detta och en massa övriga beslut som alliansen fattat under sina fyra regeringsår innebär försämrade levnadsförhållanden och -villkor för många lönearbetande och arbetslösa i vårt land, medan de rika tjänat på skattesänkningar, höga a-kasseavgifter med mera. Problemet är att det inte märks med detsamma.
Detta och mer är skäl nog för att inte rösta på allianspartierna. Eller hur?
Rösta på de rödgröna.
Rosen
På söndag avgörs vilka grupper som får det sämre eller bättre under de kommande åren. Moderaterna klarar inte längre av att driva sin konservativa politik utan stjäl arbetarrörelsens idéer och klär sig i arbetarrörelsens språkdräkt. De tar till ojusta metoder och kallar sig för ett arbetarparti. Det är ideologisk stöld. De pratar bara om den yttre rocken. Låt dem inte lura dig, deras tal är bara ett sätt att få din röst.
Lars Sjöblom, tidigare moderatpolitiker i Norrtälje berättade i Aftonbladet att han fastnade för moderaterna för att ”det lät som att de både värnade friheten och välfärden”. Han insåg senare att de nuvarande sjukreglernas tillkomst är baserade på enbart pengar och inte på att det är en människa som är sjuk. När det kommer till skarpt läge har moderater en kylig och utstötande attityd. Moderaternas ideologi är penningen. Under rocken finns bara pengar. Lars Sjöblom har nu lämnat moderaterna.
1) Reinfeldt, Bildt, Borg och andra som har de bästa förutsättningar i livet låtsas vara på din sida och ger dig lite mer i plånboken genom att sänka skatten, pengar som sedan går till äkta moderat politik, som att minska den offentliga sektorn, med färre lärare i skolan och mer mobbning som följd. Det är pengar som vi inte ser röken av, de ligger i tryggt förvar i skatteparadis där ägarna inte behöver betala skatt. En politik som inte gynnar dig och mig utan deras egna grupper. De har lärt sig att tala så det låter bra. De största ägarna inom den privatiserade sjukvården har plockat ut minst 350 miljoner i vinst inom sjukvården av stockholmarnas skatter. Lägg också till vinster inom förskola och skola. Om de borgerliga vinner valet privatiserar de resten av all sjukvård som går. Därför är det här valet ett ödesval. Vi får aldrig tillbaka vår trygghet och välfärd igen.
Detta samtidigt som gamla dör i sina lägenheter på grund av brist på personal för att skattemedlen minskats och nyanställningar inte gjorts i tillräcklig omfattning.
Detta samtidigt som barnfattigdomen ökar – i Sverige. Det är svårt att tro. Enligt majblomman fick 23.000 barn med konstaterat synfel avstå från glasögon för att föräldrarna inte hade råd. Ensamstående mammor har många gånger heller inte råd att hämta ut receptutskriven medicin till sina sjuka barn. Det är också svårt att tro att sådant kan hända – i Sverige.
När det talas om valfrihet inom sjukvård, så tänker sig inte borgarna att ett alternativ också är kommunal eller landstingsdriven vårdcentral. I Nynäshamn till exempel finns inte något sådant alternativ. Människor där vill också kunna välja.
Den borgerliga propagandan måste genomskådas. De rödgröna har aldrig ansett att det inte ska löna sig att arbeta, att sjuka ska förtidspensioneras på löpande band som det sägs i debatten, att pensionärer ska få dålig mat i plastlådor och så vidare. Allt förändras så även politiken.
2) Socialdemokraterna började diskussionen om de sjukas situation, borgarna vann förra valet och genomförde sin hårda sjukpolitik. Hade socialdemokraterna vunnit valet förra gången så hade förändringar gjorts i de flesta system med den skillnaden att den enskilda människans trygghet hade varit en utgångspunkt. I ett solidariskt samhälle finns alltid möjlighet till bidrag när så är nödvändigt, människor i ett solidariskt samhälle lämnas aldrig ensamma.
Du som är osäker och inte vet hur du ska rösta, tänk för en gångs skull på dig själv, dina närmaste och alla de som drabbats hårt i det känslomässigt kyliga Sverige. Lyssna till innehållet i vad de rödgröna partiledarna säger och du ska se att valet är enkelt – rösta för riktig välfärd, rösta ideologiskt – rösta rödgrönt. (Källor Etc och SCB).
3) Intagningsregeln till universitet, så kallad 25:4 regeln (25 år och arbetat 4 år) togs bort från och med hösten 2010 av liberalernas främsta förespråkare Jan Björklund och Tobias Kranz. Tillsammans med de övriga allianspartierna visar de här sitt rätta ansikte. 25:4 regeln infördes av Socialdemokraterna för att studerande oavsett klasstillhörighet skulle få en chans att studera på universitet. Utan denna regel utesluts många som senare vill söka in till universitet och som klarar universitetskraven mycket väl. Denna regel skapar utanförskap. Det är inte de som nu utesluts från universitetsstudier som främst sänker kvaliteten i högskolan om just det skulle varit ett av skälen till att ni tog bort regeln. Av olika anledningar går duktiga ungdomar ut i arbetslivet efter grundskolan, men upptäcker senare att de vill studera. Det ska inte vara för sent även om vederbörande missade gymnasiet. För egen del hade jag aldrig kunnat skaffa mig den utbildning jag har idag om inte den regeln hade funnits. Det är svårt att förstå varför folkpartiet tagit bort den, ett parti som annars ivrar för frihet. Valfrihet för privatiseringar av hela offentliga sektorn, alla ska kunna välja fritt hörs nästan varje dag från allianshåll. Valfrihet är honnörsordet. Men det stämmer bara när det gynnar dem själva.
4) Moderaternas benämning om sig själva som ett arbetarparti är ideologisk stöld. Inte ens termen, jobbparti har de levt upp till, trots att de ovabrutet talar om jobb, jobb, jobb. Moderaterna har ingen grund för att kalla sig ett arbetarparti. Det är skamligt att de talar om sig som ett sådant. Ingen av dem har väl behövt kämpa för fackliga rättigheter, lön som går att leva på, eller för att få ett arbete. Paketeringen är snygg, fint omslagspapper med krullat glänsande silver- och guldband runtom, men innehållet är girighet. Var skeptisk till vad allianspartierna säger inför valet.
Detta och en massa övriga beslut som alliansen fattat under sina fyra regeringsår innebär försämrade levnadsförhållanden och -villkor för många lönearbetande och arbetslösa i vårt land, medan de rika tjänat på skattesänkningar, höga a-kasseavgifter med mera. Problemet är att det inte märks med detsamma.
Detta och mer är skäl nog för att inte rösta på allianspartierna. Eller hur?
Rösta på de rödgröna.
Rosen
tisdag 6 juli 2010
Valapell om solidaritet
Göran Persson började sänka socialdemokratiska partiet på allvar. Vi måste ta tillbaka vårt arbetarparti. Jag accepterar inte att Reinfelt får stå oemotsagd när han påstår att de (han) är det nya arbetarpartiet! Hur många timmar har han arbetat i en gruva, inom SL eller i Konsum. Jag påstår att Reinfelt inte har en aning om vad begreppet arbetarparti innebär, vad det innebär att vara en arbetare. Han är en arbetande människa, visst, men han är inte arbetare i socialdemokratisk mening. Det är en grov ideologisk stöld att påstå det. Ni måste reda ut det här ordentligt.
Vänstern har fört en politik som gynnat borgarna. Ända sedan 60-talet har socialdemokraterna först förnekat sedan tigit och sedan accepterat. Borgarna privatiserar, vänstern går emot. Pö om pö ger vänstern med sig. Privatisering, okej, men vinsten ska gå tillbaka till verksamheten, tycker några. Då träder Tomas Bodström fram och säger att det ska visst få förekomma full privatisering. Har han planer på att privatisera och stoppa pengarna i egen ficka, undrar jag genast när jag hör honom säga det.
De kommunala bostadsbolagen har misskött hyresbeståndet så till den milda grad så det finns ingen annan råd än att sälja ut, det vill säga att privatisera. Hur har det fått gå så långt? Det är fruktansvärt. Lars O. vill bygga fler hyreslägenheter, tack och lov. Det är jättebra, och på tiden att någon säger sig vilja det. Vi själva (jag och min man) vill gärna flytta in i en sådan men det finns inga i Nynäshamn som vi kan flytta till. Inte för att det inte finns lägenheter, några finns än, men för att de är så nedgångna så det skulle kännas som att bo i misär. En del av dem är inte värdiga att bo i. Så, till problemet: Lars Ohly, hur ska det gå till, att människor som flyttar in i nybyggda lägenheter också känner att detta är något som de vill värna och vara rädda om, på samma sätt som de är rädda om sina bostadsrättslägenheter? Hur skapa solidaritetskänsla hos människor som tror på det gemensamma, men inte känner personligt ansvar? Så fort något privatiseras så får man en ansvarskänsla i kroppen, men inte om något är kommunalt eller statligt. Rena trolleriet. Jag tycker att ni ska skapa en ny vänsterpolitik med detta som grund, annars hamnar ni bara i samma liberala fåror som högeralliansen. Jag vet att det går att skapa solidaritet i boendet, men det kräver något mer än det som hyresgäströrelsen sysslar med idag. Den skulle heller inte behövas om de kommunala bostadsbolagen förstod sin uppgift och deras uppgift ska politikerna styra. Det är en politisk fråga.
Ni vill satsa på den offentliga sektorn och bland annat anställa fler lärare. Men hur ska ni garantera att kvaliteten förbättras i och med det? En lärare till i några klasser garanterar inte det! Retoriken har just handlat om att fler personal inte leder till bättre kvalitet, det krävs något mer. Även forskning har visat detta. Skolledare har blivit ekonomer och därför skiter de i allt annat, de måste hålla budgeten annars får de gå. Hur ska ni lyckas får skolledare att bli pedagogiska ledare, engagerade och intresserade, så det inte finns jordmån längre att tala om privatisering. Det är nöten att knäcka.
Allt det här handlar om ledarskap. Hur ska ni få ledare i statliga och kommunala bolag att bli eldiga ledare som i sin tur påverkar övriga offentligt anställda i sin bransch? Det hjälper inte med någon ledarutbildning. Sådana har förekommit de senaste tjugo åren och det har bara blivit värre.
Ni måste tala om solidaritet. Varför gör ni inte det? Personligt ansvar och personligt initiativ måste förenas med en solidaritetskänsla. Det finns fattigdom i Sverige, det finns fattiga barn i Sverige, men det är inte så att dessa barn har föräldrar som enkelt kan göra ett val, bara så där. Alla har ett fritt val, säger högern. Föräldrar vet bäst hur de ska ta hand om sina barn. Varför behövdes det införas en lag mot aga i så fall? Fråga läkare på vårdcentraler som får ta emot barn med blåmärken? Hur många alkoholiserade föräldrar eller knarkande sådana har vi i Sverige? Jag tror många, så även jag ibland, får för mig att sådana inte finns i Sverige, bara i andra fattiga länder, som man säger. Nej, det är inte bara var och ens bekymmer att barn far illa, var och en måste solidarisera sig med sin granne och gripa in särskilt om det finns barn inblandade. (Att använda uttrycket ”alla” leder till att ingen känner sig träffad. Tala om var och en i stället).
Observera också att ekonomin är bra i Sverige, men det är den, tack vare att borgarna fick överta ett rungande överskott när de trädde till, vilket aldrig hänt tidigare vid ett regeringsskifte.
Vi måste vinna valet! Jag har varit övertygad om att borgarna gör ett mellanspel, men nu är jag skiträdd. Jag har aldrig varit så orolig som nu att vänstern ska fråntas makten för oöverskådlig tid. Jag blir mörkrädd.
Det har skett en framgångsrik liberalisering i Sverige (Wallerstein), de senaste tjugo till trettio åren. Omedvetet har människor börjat ta till sig liberala uttryck, som fri vilja, valfrihet och så vidare. Janne Josefssons program – Debatt i går på Gotland (Almedalsveckan) visar verkligen det. Han som ska vara så radikal. Varför gör han inte ett program varje dag i veckan som visar skillnaderna i de olika partiernas politik istället? Det ska jag fråga honom? I stället lyfter han in den där Lillemor, som börjar pladdra om att socialdemokraterna har ett problem. Herregud, säg åt henne att hon ska lyfta fram alla bra förslag som vänsteralliansen för fram i stället. Det finns hur många som helst. Senast, som jag hörde, att det ska utgå ersättning till forskning inom företag (?) och på så sätt minska arbetsgivaravgiften. Skitbra, ett alternativt förslag i alla fall.
Jag tycker fortfarande att återställningspolitiken är viktig att genomföra, att återställa allt som borgarna försämrat, A-kassa, sjukfärsäkringen mm. Men sedan måste det synas att det är en människovänlig, ekonomisk och solidarisk vänsterpolitik, en välfärdspolitik för var och en som ska ersätta den högerinriktade hårda ekonomiska politiken som borgarna har fört.
Rosen
Mia Maria Rosenqvist
(Medlem i Tankesmedjan Nynäshamn, som också inspirerat till dessa tankar)
Göran Persson började sänka socialdemokratiska partiet på allvar. Vi måste ta tillbaka vårt arbetarparti. Jag accepterar inte att Reinfelt får stå oemotsagd när han påstår att de (han) är det nya arbetarpartiet! Hur många timmar har han arbetat i en gruva, inom SL eller i Konsum. Jag påstår att Reinfelt inte har en aning om vad begreppet arbetarparti innebär, vad det innebär att vara en arbetare. Han är en arbetande människa, visst, men han är inte arbetare i socialdemokratisk mening. Det är en grov ideologisk stöld att påstå det. Ni måste reda ut det här ordentligt.
Vänstern har fört en politik som gynnat borgarna. Ända sedan 60-talet har socialdemokraterna först förnekat sedan tigit och sedan accepterat. Borgarna privatiserar, vänstern går emot. Pö om pö ger vänstern med sig. Privatisering, okej, men vinsten ska gå tillbaka till verksamheten, tycker några. Då träder Tomas Bodström fram och säger att det ska visst få förekomma full privatisering. Har han planer på att privatisera och stoppa pengarna i egen ficka, undrar jag genast när jag hör honom säga det.
De kommunala bostadsbolagen har misskött hyresbeståndet så till den milda grad så det finns ingen annan råd än att sälja ut, det vill säga att privatisera. Hur har det fått gå så långt? Det är fruktansvärt. Lars O. vill bygga fler hyreslägenheter, tack och lov. Det är jättebra, och på tiden att någon säger sig vilja det. Vi själva (jag och min man) vill gärna flytta in i en sådan men det finns inga i Nynäshamn som vi kan flytta till. Inte för att det inte finns lägenheter, några finns än, men för att de är så nedgångna så det skulle kännas som att bo i misär. En del av dem är inte värdiga att bo i. Så, till problemet: Lars Ohly, hur ska det gå till, att människor som flyttar in i nybyggda lägenheter också känner att detta är något som de vill värna och vara rädda om, på samma sätt som de är rädda om sina bostadsrättslägenheter? Hur skapa solidaritetskänsla hos människor som tror på det gemensamma, men inte känner personligt ansvar? Så fort något privatiseras så får man en ansvarskänsla i kroppen, men inte om något är kommunalt eller statligt. Rena trolleriet. Jag tycker att ni ska skapa en ny vänsterpolitik med detta som grund, annars hamnar ni bara i samma liberala fåror som högeralliansen. Jag vet att det går att skapa solidaritet i boendet, men det kräver något mer än det som hyresgäströrelsen sysslar med idag. Den skulle heller inte behövas om de kommunala bostadsbolagen förstod sin uppgift och deras uppgift ska politikerna styra. Det är en politisk fråga.
Ni vill satsa på den offentliga sektorn och bland annat anställa fler lärare. Men hur ska ni garantera att kvaliteten förbättras i och med det? En lärare till i några klasser garanterar inte det! Retoriken har just handlat om att fler personal inte leder till bättre kvalitet, det krävs något mer. Även forskning har visat detta. Skolledare har blivit ekonomer och därför skiter de i allt annat, de måste hålla budgeten annars får de gå. Hur ska ni lyckas får skolledare att bli pedagogiska ledare, engagerade och intresserade, så det inte finns jordmån längre att tala om privatisering. Det är nöten att knäcka.
Allt det här handlar om ledarskap. Hur ska ni få ledare i statliga och kommunala bolag att bli eldiga ledare som i sin tur påverkar övriga offentligt anställda i sin bransch? Det hjälper inte med någon ledarutbildning. Sådana har förekommit de senaste tjugo åren och det har bara blivit värre.
Ni måste tala om solidaritet. Varför gör ni inte det? Personligt ansvar och personligt initiativ måste förenas med en solidaritetskänsla. Det finns fattigdom i Sverige, det finns fattiga barn i Sverige, men det är inte så att dessa barn har föräldrar som enkelt kan göra ett val, bara så där. Alla har ett fritt val, säger högern. Föräldrar vet bäst hur de ska ta hand om sina barn. Varför behövdes det införas en lag mot aga i så fall? Fråga läkare på vårdcentraler som får ta emot barn med blåmärken? Hur många alkoholiserade föräldrar eller knarkande sådana har vi i Sverige? Jag tror många, så även jag ibland, får för mig att sådana inte finns i Sverige, bara i andra fattiga länder, som man säger. Nej, det är inte bara var och ens bekymmer att barn far illa, var och en måste solidarisera sig med sin granne och gripa in särskilt om det finns barn inblandade. (Att använda uttrycket ”alla” leder till att ingen känner sig träffad. Tala om var och en i stället).
Observera också att ekonomin är bra i Sverige, men det är den, tack vare att borgarna fick överta ett rungande överskott när de trädde till, vilket aldrig hänt tidigare vid ett regeringsskifte.
Vi måste vinna valet! Jag har varit övertygad om att borgarna gör ett mellanspel, men nu är jag skiträdd. Jag har aldrig varit så orolig som nu att vänstern ska fråntas makten för oöverskådlig tid. Jag blir mörkrädd.
Det har skett en framgångsrik liberalisering i Sverige (Wallerstein), de senaste tjugo till trettio åren. Omedvetet har människor börjat ta till sig liberala uttryck, som fri vilja, valfrihet och så vidare. Janne Josefssons program – Debatt i går på Gotland (Almedalsveckan) visar verkligen det. Han som ska vara så radikal. Varför gör han inte ett program varje dag i veckan som visar skillnaderna i de olika partiernas politik istället? Det ska jag fråga honom? I stället lyfter han in den där Lillemor, som börjar pladdra om att socialdemokraterna har ett problem. Herregud, säg åt henne att hon ska lyfta fram alla bra förslag som vänsteralliansen för fram i stället. Det finns hur många som helst. Senast, som jag hörde, att det ska utgå ersättning till forskning inom företag (?) och på så sätt minska arbetsgivaravgiften. Skitbra, ett alternativt förslag i alla fall.
Jag tycker fortfarande att återställningspolitiken är viktig att genomföra, att återställa allt som borgarna försämrat, A-kassa, sjukfärsäkringen mm. Men sedan måste det synas att det är en människovänlig, ekonomisk och solidarisk vänsterpolitik, en välfärdspolitik för var och en som ska ersätta den högerinriktade hårda ekonomiska politiken som borgarna har fört.
Rosen
Mia Maria Rosenqvist
(Medlem i Tankesmedjan Nynäshamn, som också inspirerat till dessa tankar)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)