Valapell om solidaritet

Göran Persson började sänka socialdemokratiska partiet på allvar. Vi måste ta tillbaka vårt arbetarparti. Jag accepterar inte att Reinfelt får stå oemotsagd när han påstår att de (han) är det nya arbetarpartiet! Hur många timmar har han arbetat i en gruva, inom SL eller i Konsum. Jag påstår att Reinfelt inte har en aning om vad begreppet arbetarparti innebär, vad det innebär att vara en arbetare. Han är en arbetande människa, visst, men han är inte arbetare i socialdemokratisk mening. Det är en grov ideologisk stöld att påstå det. Ni måste reda ut det här ordentligt.

Vänstern har fört en politik som gynnat borgarna. Ända sedan 60-talet har socialdemokraterna först förnekat sedan tigit och sedan accepterat. Borgarna privatiserar, vänstern går emot. Pö om pö ger vänstern med sig. Privatisering, okej, men vinsten ska gå tillbaka till verksamheten, tycker några. Då träder Tomas Bodström fram och säger att det ska visst få förekomma full privatisering. Har han planer på att privatisera och stoppa pengarna i egen ficka, undrar jag genast när jag hör honom säga det.

De kommunala bostadsbolagen har misskött hyresbeståndet så till den milda grad så det finns ingen annan råd än att sälja ut, det vill säga att privatisera. Hur har det fått gå så långt? Det är fruktansvärt. Lars O. vill bygga fler hyreslägenheter, tack och lov. Det är jättebra, och på tiden att någon säger sig vilja det. Vi själva (jag och min man) vill gärna flytta in i en sådan men det finns inga i Nynäshamn som vi kan flytta till. Inte för att det inte finns lägenheter, några finns än, men för att de är så nedgångna så det skulle kännas som att bo i misär. En del av dem är inte värdiga att bo i. Så, till problemet: Lars Ohly, hur ska det gå till, att människor som flyttar in i nybyggda lägenheter också känner att detta är något som de vill värna och vara rädda om, på samma sätt som de är rädda om sina bostadsrättslägenheter? Hur skapa solidaritetskänsla hos människor som tror på det gemensamma, men inte känner personligt ansvar? Så fort något privatiseras så får man en ansvarskänsla i kroppen, men inte om något är kommunalt eller statligt. Rena trolleriet. Jag tycker att ni ska skapa en ny vänsterpolitik med detta som grund, annars hamnar ni bara i samma liberala fåror som högeralliansen. Jag vet att det går att skapa solidaritet i boendet, men det kräver något mer än det som hyresgäströrelsen sysslar med idag. Den skulle heller inte behövas om de kommunala bostadsbolagen förstod sin uppgift och deras uppgift ska politikerna styra. Det är en politisk fråga.

Ni vill satsa på den offentliga sektorn och bland annat anställa fler lärare. Men hur ska ni garantera att kvaliteten förbättras i och med det? En lärare till i några klasser garanterar inte det! Retoriken har just handlat om att fler personal inte leder till bättre kvalitet, det krävs något mer. Även forskning har visat detta. Skolledare har blivit ekonomer och därför skiter de i allt annat, de måste hålla budgeten annars får de gå. Hur ska ni lyckas får skolledare att bli pedagogiska ledare, engagerade och intresserade, så det inte finns jordmån längre att tala om privatisering. Det är nöten att knäcka.

Allt det här handlar om ledarskap. Hur ska ni få ledare i statliga och kommunala bolag att bli eldiga ledare som i sin tur påverkar övriga offentligt anställda i sin bransch? Det hjälper inte med någon ledarutbildning. Sådana har förekommit de senaste tjugo åren och det har bara blivit värre.

Ni måste tala om solidaritet. Varför gör ni inte det? Personligt ansvar och personligt initiativ måste förenas med en solidaritetskänsla. Det finns fattigdom i Sverige, det finns fattiga barn i Sverige, men det är inte så att dessa barn har föräldrar som enkelt kan göra ett val, bara så där. Alla har ett fritt val, säger högern. Föräldrar vet bäst hur de ska ta hand om sina barn. Varför behövdes det införas en lag mot aga i så fall? Fråga läkare på vårdcentraler som får ta emot barn med blåmärken? Hur många alkoholiserade föräldrar eller knarkande sådana har vi i Sverige? Jag tror många, så även jag ibland, får för mig att sådana inte finns i Sverige, bara i andra fattiga länder, som man säger. Nej, det är inte bara var och ens bekymmer att barn far illa, var och en måste solidarisera sig med sin granne och gripa in särskilt om det finns barn inblandade. (Att använda uttrycket ”alla” leder till att ingen känner sig träffad. Tala om var och en i stället).

Observera också att ekonomin är bra i Sverige, men det är den, tack vare att borgarna fick överta ett rungande överskott när de trädde till, vilket aldrig hänt tidigare vid ett regeringsskifte.

Vi måste vinna valet! Jag har varit övertygad om att borgarna gör ett mellanspel, men nu är jag skiträdd. Jag har aldrig varit så orolig som nu att vänstern ska fråntas makten för oöverskådlig tid. Jag blir mörkrädd.

Det har skett en framgångsrik liberalisering i Sverige (Wallerstein), de senaste tjugo till trettio åren. Omedvetet har människor börjat ta till sig liberala uttryck, som fri vilja, valfrihet och så vidare. Janne Josefssons program – Debatt i går på Gotland (Almedalsveckan) visar verkligen det. Han som ska vara så radikal. Varför gör han inte ett program varje dag i veckan som visar skillnaderna i de olika partiernas politik istället? Det ska jag fråga honom? I stället lyfter han in den där Lillemor, som börjar pladdra om att socialdemokraterna har ett problem. Herregud, säg åt henne att hon ska lyfta fram alla bra förslag som vänsteralliansen för fram i stället. Det finns hur många som helst. Senast, som jag hörde, att det ska utgå ersättning till forskning inom företag (?) och på så sätt minska arbetsgivaravgiften. Skitbra, ett alternativt förslag i alla fall.

Jag tycker fortfarande att återställningspolitiken är viktig att genomföra, att återställa allt som borgarna försämrat, A-kassa, sjukfärsäkringen mm. Men sedan måste det synas att det är en människovänlig, ekonomisk och solidarisk vänsterpolitik, en välfärdspolitik för var och en som ska ersätta den högerinriktade hårda ekonomiska politiken som borgarna har fört.
Rosen

Mia Maria Rosenqvist
(Medlem i Tankesmedjan Nynäshamn, som också inspirerat till dessa tankar)