onsdag 3 december 2008

Debatt

Om programmet Debatt
I går tittade jag på Debatt i TV som numera leds av Janne Josefsson. Till skillnad från tidigare program så var det här ganska bra. Tidigare har jag reagerat på hans sätt att sköta inläggen och formen. Varför ska det finnas så många som sitter där men som inte säger nåt? Det blir inte bra om du Janne rafsar ihop lite folk som inget vet eller vet lite om ämnet och inte kan uttrycka sig. Du kan inte heller kasta ut frågor lite hipp som happ till publiken och tro att det då sägs nåt vettigt. I går däremot när det handlade om Mona Sahlin, hade du hittat proffsen och då blev det bra. Fortsätt så.

Ny lärarutbildning
I morse hörde jag på nyheterna att nu har förslaget till ny lärarutbildning presenterats. Nu ska studerande kunna välja åtta olika inriktningar och nu ska allt bli bättre. Det är faktiskt lite frustrerande när den ena reformen efter den andra kommer och ingen blir någonsin riktigt bra, verkar det som iaf, eller som de flesta skulle kunna vara nöjda med. Den här utbildningen gissar jag blir precis lika dålig som den förra, i den mån den förra var det, om det inte finns lärarutbildare som kan sitt jobb, som bryr sig och som engagerar sig. Min erfarenhet är att många har jobbet för brödfödans skull och bryr sig inte alls i vad det är för lärare som kommer ut om några år. Jag menar att man kan ha vilken organisation som helst om människorna i den inte tar sina uppdrag på allvar. Tar människorna i organisationen sina uppgifter på allvar så har organisationen mindre betydelse. Det är så typiskt att omorganisera när något inte fungerar istället för att granska hur innehållet i organisationen ser ut. Ta till exempel utbildning till lärare i förskola. Vad blir det för lärare för två-åringar när de studerande nästan uteslutande träffar lärare med grundskole- och gymnasieutbildning och -erfarenhet i botten!
Något upprörd Rosen

tisdag 2 december 2008

Betygs- och läxdebatten

Idag lyssnade jag på UR, debatt om betyg och läxor med bland annat Björklund förstås. Först ett klargörande. I debatten har jag noterat att termerna betyg, läxa och överklagande, används på olika sätt vilket leder till att debattörerna pratar förbi varandra, de pratar inte om samma sak helt enkelt och därför blir lätt sådana här debatter röriga.

Betyg kan dels betyda slutbetyg, avgångsbetyg eller något liknande, när en skolform avslutas som grund- eller gymnasieskola. Dels kan ordet betyda, betyg på uppgifter som tentamen, skriftliga reflektioner, klassrumsaktiviteter, det vill säga omdömen på uppgifter som eleven ska göra under kursens gång. Ett överklagande är en juridisk term som betyder att man besvärar sig eller för talan i en högre instans. Det finns gammaldags läxor och det finns uppgifter som kan göras hemma eller i skolan.

Det senaste jag hörde handlade om ifall elever ska kunna överklaga sitt betyg. I debatten blev det inte klart vilket sorts betyg som avsågs alltså gick det inte att följa vad debattörerna egentligen pratade om. Den ena pratade om det ena betyget och den andra om det andra. Men om man frågar sig ifall elever ska ha betyg så utgår jag ifrån att det menas ett slutbetyg i en skolform. Om det gäller ett sådant betyg så ska eleven naturligtvis kunna fråga läraren på vilka grunder betyget på uppgiften sattes och även kunna begära att en annan lärare bedömer uppgiften utifrån gällande kriterier som ska finnas i varje skola. Det måste således finnas en medexaminator. En sista instans ska en överklagandenämnd eller liknande kunna vara.

Frågan är således på vilka grunder hon eller han ska kunna begära ett överklagande. Det får inte gå slentrian i överklaganden, det vill säga, att så fort en elev är missnöjd med en lärare så ska hon eller han kunna lägga in om ett överklagande. Om det är så lätt, så tror jag, att det snabbt blir en propp i systemet, bedömarna hinner inte i rimlig tid att behandla alla överklaganden som jag förmodar kan komma att lämnas in. Här måste man hitta skälig grund för överklagande. Jag kan tänka mig att efter att medbedömaren givit sitt utlåtande, så får eleven prövar sina argument i en elevkommitté eller något liknande. Eleven ska få möjlighet att formellt, naturligt och sakligt redogöra för sina argument inför kamrater och lärare. Om kommittén godkänner hennes eller hans argument då ska hon eller han få lämna in ett skriftligt överklagande.

Att överklaga en uppgift som eleven haft i en kurs, är orimligt, men en medbedömare ska även här avge sitt omdöme om eleven inte är nöjd med den första lärarens omdöme. Det måste finnas så tydliga kriterier för betygsättning på en tentamen eller liknande så att det inte behövs någon högre instans för omdöme på en tentamen eller uppgift.

När ska betyg sättas på elever, är nästa stora fråga som debatteras. Jag tycker att det är en enkel sak. Fram till skolår 6 så räcker det att lämna fritt till föräldrar, lärare och elever att själva bestämma vad slags betyg som eleven ska ha om det alls ska vara något. Om en förälder begär att få veta hur barnet klarar sig så kanske det räcker med att lärare berättar det, läraren avger då ett omdöme. Om förälder och elev begär ett regelrätt betyg, enligt bolognaprocessen som ju är beslutad, ja då ska eleven sätta betyg som vanligt. En gång hade jag en femåring i min verksamhet. Föräldern ville veta hur han klarade sig socialt bland kamrater och kunskapsmässigt. Jag skrev då ett omdöme om hur jag tyckte att pojken relaterade till andra och var han stod kusnkapsmässigt och sedan träffades vi, föräldern och jag, och pratade om det. En sak här vill jag verkligen understryka, nämligen att vilket betyg eller omdöme eller ingetdera saken gäller så tycker jag att förälder och lärare alltid ska träffas och prata om elevens sociala situation och om hur eleven står kunskapsmässigt. Mot ovanstående förefaller det mig i alla fall helt orimligt att säga att det inte ska finnas betyg. Sådana finns och var och en måste ha rätt att få betyg om hon eller han vill det. Konstigare än så är inte den här diskussionen, tycker jag.

Sedan är det läxdebatten. Vad är en läxa? Läxor fanns på min tid i skolan. En läxa skulle då kunnas utantill dagen därpå när det var läxförhör. Tidigare trodde man att om eleven kunde till exempel rabbla en psalmvers utantill så förstod hon eller han den också. Vi vet idag att lärande inte går till så. Om en elev också ska förstå krävs ett helt annat förfarande. Därför är ordet läxa helt fel att använda, så länge vederbörande inte beskriver vad man menar, så åhöraren vet vad hon eller han talar om. Jag skulle hellre vilja tala om övningsuppgift. Men oavsett, så menar jag att lärare må väl ge övningsuppgifter till elever som hon anser behöver sådana. Det viktiga här är att läraren verkligen tagit reda på att eleven får hjälp hemma. Om så inte är fallet så måste det finnas hjälp för dessa elever att få i skolan.

Ibland händer det faktiskt att elever själva begär att få uppgifter att göra hemma och då ska hon eller han också få det. Vad allt det här handlar om är att debattörer inte tar elevens perspektiv utan utgår från sig själva. Barn är olika, en del vill ha uppgifter, en del behöver extra uppgifter andra behöver läxor och så vidare. Ett problem är att politiker oftast inte tar barns perspektiv utan utgår från sitt eget, sig själva. De exempel som de använde idag var också exempel från sin egen skoltid. Björklund sade i debatten att det är bra med läxor för då får han se vad hans sjuåring och övriga i klassen håller på med. Men det kan väl inte vara ett bärande argument för att alla barn ska ha läxor??

Jag tycker att det blir krångligt att följa partipoltiska debatter när politikerna inte talar om vad begreppen betyder som de använder. Och till sist. Min poäng här är att låta det vara fritt att välja för föräldrar, elever och lärare, upp till skolår 6, när betyg ska sättas om det ska vara omdöme eller regelrätt betyg. Efter skolår 6 måste elever ges regelrätta betyg eftersom resten av skolsystemet kräver det. Detsamma gäller också hemläxor. Låt föräldrar, elever och lärare bestämma om någon ska ha gammaldags hemläxa eller uppgifter som kan göras antingen hemma eller i skolan.
Rosen

fredag 28 november 2008

Sovproblem

Jag har svårt att sova en hel natt. Oftast vaknar jag klockan tre på natten och är klarvaken. I natt vaknade jag redan klockan ett och gick upp och satte på TV:n. Råkade klicka in Seinfeldt på femman. Alltid kul med dom. Råkade klicka fram Nanny också. Det är nog det värsta program om barns fostran jag sett. Det är ju rena övergreppen som de utsätter barnen för. Att inte föräldrar är rädda att barnen spårar ur som tonåringar när de uppfostras så auktoritärt. Hur kan man vara så elak mot sina egna bar. I Sverige sulle det som Nanny och föräldrarna gör mot barnen klassas som övergrepp och psykisk misshandel. Fy på er!

Ibland sätter jag på radion och lyssnar på Vaken. Men de spelar alldeles för mycket musik för min smak och pratar om ointressanta saker. Jag skulle vilja ha mer samhällsprat. Hur ska jag göra för att få sova en hel natt. Har någon något bra knep undrar
Rosen

Sovproblem

Jag har svårt att sova om nätterna. Jag har inte svårt att somna, men jag varknar vid tre-tiden på natten och i de flesta fall så kan jag inte somna om. I natt vaknade jag klockan ett, pigg som en mört blev jag tvungen att gå upp och jag satte mig faktiskt framför TV:n. Till min glädje fann jag att Seinfeldt var på ingång i kanal 5. Kul. Men nu, klockan 16.00 är jag jättetrött så jag borde gå och sova en stund, men då blir kvällen förstörd. Hur ska jag göra så jag sover hela natten. Har någon något bra tips?
Rosen

torsdag 27 november 2008

Den här bloggen

Den här bloggen är ny. Jag har inte kommit igång med den ännu, men jag ska. Jag håller på att flytta så bloggandet får vänta några veckor till. Dock vill jag reflektera något över vad den här bloggen kan komma att handla om. Jag tror att jag vill kritisera språkanvändningen, begreppsval och liknande saker i andra bloggar och tidningar. Jag tycker att språket håller på att förslummas totalt. Till exempel har folk börjat skriva isär ord. Tidigare visste människor vilka ord som skulle skrivas isär och vilka som skulle hållas samman. Men idag är det rent bedrövligt hur språkmissbruket breder ut sig. Ta till exempel det här - fryst kycklinglever. Ja, det förstår man ju, men när någon skriver - fryst kyckling lever - utan att reagera på vad hon eller han skrivit, då håller nåogt icke önskvärt på att hända med människors språkanvändning. Det här är inte bra. Språket är vårt viktigaste kommunikationsmedel som måste vårdas. Att ord förändrar form och mening, det vet vi ju, men inte hur som helst.
Rosen

lördag 22 november 2008

Första testet

Oj, nu har jag tydligen skapat en blogg, fast det inte var meningen. Jag råkade trycka på en bloggmall men jag vet inte vilken. Spännande att se vilken mall det blev. Inte visste jag att det var så här lätt heller att skapa en blogg. Jag tror jag behåller den här mallen så jag kommer igång med skrivandet.