Konstfack

Tänk vad tiden går, det är fem dagar sedan det senaste inlägget. Jag har varit i Stockholm i tre dagar så då är det nog inte så konstigt. Det jag reagerat på de senaste dagarna är det här om konstfackeleven som kladdat ner en tunnelbanestation. Jag ringde Ring P1, och sa ungefär så här.

Konstfack är ute i ogjort väder. Lärarna där eller i alla fall rektorn och den här studentens handledare vet inte vad de håller på med. Rektorn sade i radion att han ska tillsätta en etikutredning. Fattar han inte att det studenten gjort inte handlar om etik utan om juridik. Han borde polisanmäla studenten istället. Som student i en akademisk utbildning kan man inte göra hur som helst, som man vill. Jag vet att konstnärliga utbildningar har lite andra regler i högskoleförordningen än andra högskolor, men i det här fallet gäller samma regler som för andra lärosäten. Jag är själv handledare och har handlett säkert hundra studenter i deras examensarbeten. Jag och mina kollegor hade den principen att ingen student fick besöka någon förskola eller skola och börja intervjua lärare eller observera barn innan handledaren sett frågorna och gett sitt godkännande. Så måste det väl också vara för konstfacks studenter. Så länge de är i en utbildning så har de att följa lärarkollegiets principer och kan inte göra vad som helst. Här finns en laglig gräns som även dessa studenter måste följa. Nu blir det polisutredning och det är bra. Då får vi veta om det är vandalisering. Säkert är det så och då ska studenten dömas. Och i så fall så bör rektorn stänga av eleven ett tag, om det nu inte är så att handledaren gett sitt tillstånd eller inte alls vetat om vad studenten tänkte göra. Om det är så, då ska han leda lärarkollegiet i diskussioner om vilka handledningsprinciper som lärare och studenter ska följa.

Sedan är det, det här med det konstnärliga. Är det här konst eller vad är det. Den frågan debatteras och diskuteras näst intill varje dag. Om man tycker att det här är konst så måste det räknas till den så kallade hötorgskonsten i så fall. Klotter kan väl inte hamna i samma genre som Picasso. Det som studenten gjort är inte ens grafitti. Jag har sett snygg och fin grafitti som jag tycker är konstnärligt gjort. Men vad är det här som studenten gjort? Om han ville väcka positiv debatt så skulle han han ha tagit vattenfärg men inte talat om det och själv efter några veckor tvättat bort klottret. Det hade varit kul, men det här som han gjort nu det är bara barnsligt. Man måste med andra ord skilja på handlingen och innehållet i den, det konstnärliga. Handlingen är kriminell men innehållet kan diskuteras om det är konstnärligt gjort eller inte. Men konst är det definitivt inte.

Sol och lycka

I går, lördag, var det en underbar dag. När jag kom upp sken solen, snön gnistrade och fåglarna flög omkring runt matbordet. Det blev en lång promenad. På vägen berättade jag för G. att dagen innan när jag var ute ensam och gick, då såg jag en strömming på gatan och strax utanför vårt hus låg en bok i snön. Nu råkade det sig att vi gick samma väg hem. Jag kollade runt ifall strömmingen var kvar. "Den måste ha gått åt i natt", sa G. Mycket riktigt den fanns inte kvar. När vi kom till soptunnan där jag sett boken, då, till min häpnad, låg den kvar. Jag trodde väl att någon saknat den, letat efter den och hittat den. Men nix. Boken heter Gräsgård mellan hav och hed. Under titeln finns ett sigill avbildat. I det står med orden i en rund ring: Gresgard:Hereds:SigillVM:, med en fisk inuti ringen med orden. Boken är utgiven av Gräsgårds hembygdsförening. Redakgör är C.G. Holdar. En mycket ovanlig bok på något sätt. Jag är nyfiken på boken, men jag vågar inte låna den ifall den som tappade den skulle leta efter den. Eller kan det vara så att någon rensat i förråden och slängt den i soptunnan, men så råkade den hamna bredvid. Vem vet? Jag ska kolla igen.
Rosen

FINANSKRISEN - VARIFRÅN KOMMER PENGARNA

För ett tag sedan ringde jag till Ring P1. Det var Tomas Tengby som var programledare. Jag frågade om han visste var alla pengar kommer ifrån till alla krispaket, om det möjligen trycks nya pengar. Nej, nej, sa han, då blir det ju inflation. Ja, jag vet, men varifrån kommer pengarna då, undrade jag. Men han blev ställd, han visste inte. Nu har jag hört flera säga i radion att det trycks upp pengar på löpande band, åtminstone i USA. Hyualigen! Vad händer sen med finanserna, undrar jag.
Orolig Rosen

Vänsteralliansen

Det är ett förfärligt kraxande på Mona Sahlin om att hon satsar allt på ett kort, att hon gör fel som bildar allaians före varlet, att hon aldrig i livet kommer att bli överens med de andra två partierna och att hon har för vardagligt språk. Vad är nu detta för trams? Jag tycker att Mona gör alldeles rätt, precis så här ska hon göra om hon vill vinna valet. Det här kraxande från vissa inom LO och utanför, på vilket sätt gynnar det ett vinstval tycker ni. Om ni tycker annorlunda än vad hon gör så kan ni väl hålla tyst om det utåt och mejla till henne vad ni tycker eller nåt. Jag tror att ni som kraxar, ni vill synas i media, blir citerade och refererade. Det är er narssicim som trycker ut orden ur munnen på er.

Jag vill bara säga att i slutändan kommer alla partier att få ta skeden i vacker hand och fatta avgörande beslut för jordens bevarande oavsett om det är i vänster- eller högerriktning besluten pekar. När klimatflyktingarna blir några hundra, då måste alla koldioxidutsläpp bromsas bums vilket innebär att alla kolkraftverk måste stängas och onödiga varor, som alstrar koldioxid, måste sluta tillverkas. Då kommer kärnkraftverk att byggas på löpande band. Men då är det så bråttom att det kommer att slarvas med haverier som följd med skadade och dödade människor. Det kan med andra ord vara för sent att göra något om några år. Om vi idag gör som vänsteralliansen säger så kan vi ha en chans att klara oss från undergång. Alla måste sluta upp bakom kravet på förnyelsebara energikällor, då kan vi ha en chans ännu. Vi får inte bygga in oss i kärnkraftsamhället genom att satsa på nya reaktorer.
Orolig Rosen

Polisrasismen

Det är otroligt men sant. En 15-åring har gått fram till två poliser och kallat dem gris samt även uttryck grymtljud. För det ska han åtalas och dömas till böter. Poliserna i Rosenqård som kallade ungdomar där för svartskallar, blattar, slå så han inte kan gå och så vidare frikändes. Hur kan detta vara möjligt? Är det inte upprörande så säg?

Fackpamp

Jag har ofta undrat över hur det går till när man blir en fackpamp. Nu vet jag, åtminstone till viss del, vad det är frågan om. Häromdagen ringde en kompis och klagade på sitt fackliga ombud som - inte gör nåt - som hon uttryckte sig. Nähä, han har väl blivit fackpamp då, tänkte jag. Hur går det då till. Min egen erfarenhet, från den tiden jag själv var facklig förhandlare, gav mig erfarenheten att jag själv höll på att bli det. Som facklig förtroendeperson så träffar man arbegstivaren med jämna mellanrum. Efterhand lär man känna varandra. De fackliga representanterna bjuds med på luncher och sammankomster och bjuds på det ena och det andra. Inom sossepartiet vet jag att spriten ofta flödade, det var liksom huvudsaken. Så var det inte när jag förhandlade, men det bjöds på vin ibland. Vid sådana tillfällen blir det möjlighet att prata mer informellt och hjärtligt med arbetsgivarrepresentanter och det kan till och med hända att det görs upp om ett ärende. Om du kan gå med på det här, så kan jag ordna så att något annat går igenom som du driver. Det här innebär att till slut så kan en facklig förhandlare inte driva några kontroversiella frågor som arbetsgivaren absolut inte kan gå med på. På det viset blir den fackliga förhandlaren alltmer arbetsgivarens förlängda arm. Det hörde jag på min kompis berättelse när hon sa vad fackrepresentanten hade sagt. Det var argument som jag hört arbetsgivaren säga förut. Därför tycker jag att en facklig förhandlare inte ska få vara det mer än tre år, sedan ska personen bytas ut. I det här fallet hade han förhandlat i över femton år!! Han har blivit en fackpamp.
Rosen

Filosofiska rummet

När jag är hemma om dagarna så lyssnar jag på radio, alltid p1. I filosofiska rummet i söndags pratades det om vad ett jag är i förhållande till medvetande och identitet. Jag har lagt märke till att till och med i ett sådant program, oftast med mycket högt och väl utbildade filosofer med flera så förs samtalet i antingen-eller perspektiv. Antingen så har barn ett jag när de föds eller så har de inte det. Antingen så har barn en identitet när de föds eller så har de det inte och så vidare. Det jag vill poängtera är att samtalet, börjar i fel ända. De samtalande utgick från antingen så är något på ett visst sätt eller så är det, det inte. Jag menar att det oftast är både och, eller varken eller, det är frågan om snarare än antingen eller. Jag tror att det i detta fall handlar om glidande skalor. Barn har ett litet grann utvecklat jag, ett litet grann utvecklad medvetenhet och identitet när de föds. Allt detta börjar redan formas i moderlivet och fortsätter sedan att formas och utvecklas hela livet. I det här fallet blir det bara käbbel om man utgår ifrån ett antingen-eller, tycker jag. Samtalet hade blivit mer intressant om det utgått ifrån ett både-och. Barn har både ett spirande jag, medvetenhet och identitet. Och vad är då ett jag utifrån det? På slutet tyckte jag att David Ingvar kom in på det här med glidande skalor, men jag hörde inte riktigt för G. höll på att borra.

Nåväl, filosofiskt samtal går inte alltid ut på att finna ett svar utan filosoferandet i sig är poängen. Ibland kan man söka svar men oftast finner man det inte. Men det är oerhört fascinerande när ett, om än, provisoriskt svar visar sig.
Rosen